Debatt: Feltänkt satsning på lärare

Politikerna tycks nu vara överens om att skolans problem skall lösas, i varje fall delvis, och skolutveckling ske genom att införa vad man kallar karriärtjänster. Skolverket har tilldelat Örebro 51 sådana karriärtjänster. Det handlar om förstelärar- och lektorstjänster. Lärares ambition att få visa sig bättre än sina kollegor och klättra i hierarkin är den drivkraft som ska belönas med högre lön. Det är med andra ord gamla förlegade, hierarkiska och meritokratiska organisationsmodeller som ska rädda den svenska skolan från fortsatt förfall. Att en lärare skulle välja yrket därför att han/hon vill arbeta tillsammans med andra lärare och fostra (skapa förutsättning för allsidig utveckling) och undervisa barn och ungdomar är tydligen en främmande tanke för våra politiker. Det som förvånar mig är att lärarfacken är positiva till detta. Den enda förklaring jag kan se är att man vill rädda några av brödsmulorna, som faller från Anders Borgs frukostbord, till lärarkollektivet.
Försteläraren, en lärare som har visat stor skicklighet, vem som nu skall avgöra det, får en löneförhöjning med fem tusen kronor. Lektorstjänsterna är för dem som har forskat. De får tio tusen kronor mer per månad.  Eftersom lönesättningen är individuell och påverkas av lärarnas professionella utveckling, har vi redan nu en lönespridning som ofta skapar osämja och försämrar samarbetet mellan lärarna. Så, femtusen respektive tiotusen -  i förhållande till vad?

Förslaget att införa förstelärar- och lektorstjänster går på tvärs mot den moderna organisations- och ledningsforskningen. Den visar att utvecklingen går mer mot ett relationellt tänkande, där fördjupade professionella relationer mellan medarbetarna är effektivare för organisationen än det traditionella, hierarkiska organisationsbyggandet. Detta är särskilt tydligt när det gäller organisationer med värderingsgrundade målsättningar som inom den offentliga sektorn.
På vilket sätt kan en lärare som forskat i exempelvis historia, och gjort en djupdykning inom ett begränsat område, kunna höja en skolas kvalitet?  De 120 000 kronor vederbörande tjänar mer per år än sina kollegor i arbetslaget skulle göra mer nytta om de användes för kompetenshöjning i hela lärarlaget.

Lärarens kompetens uttrycks i handling, den kunskap som Aristoteles kallade fronesis och som nuförtiden brukar benämnas tyst kunskap eller förtrogenhet. Det är en kunskapsform som i första hand bygger på erfarenhet, men inte bara den egna erfarenheten utan också andras berättelser om sina erfarenheter.  Kompetenshöjning i ett lärarlag är alltså en kollektiv process. Det kan gå till så att det skapas förutsättningar för lärarna att regelbundet träffas och tillsammans observera, reflektera över och utvärdera den egna undervisningen, besluta om vilka förändringar som behöver göras, hur detta skall göras och vilket eventuellt externt stöd som behövs.  
I skoldebatten talar man obekymrat om kvalitet som om det vore en kvantitet som går att mäta. Men lärandeprocessen är (för eleverna liksom för lärarna) kollektiv och situationsberoende, kvaliteten kan bara bedömas i mötet, i relationerna, mellan lärare och elever och inte genom yttre kontroll, testinstrument, nationella prov, betyg, enkäter etcetera.

Ingemar Berglund
Örebro