Debatt: När jag tänker på barna ...

Hasse Alfredssons sång i huvudet: ”När jag tänker på barna …”

Kommer hem och det ligger ett magasin från Naturskyddsföreningen på hallmattan. Läser en intervju med klimatforskaren Kevin Andersson. Han säger att ju mer han lär sig, desto oroligare blir han för framtiden. Han forskar på hur mycket kol vi har råd att släppa ut i atmosfären innan vi överskrider planetens gränser. Han säger ”för att klara oss under två graders uppvärmning finns totalt ungefär 700 miljarder ton koldioxid kvar att fördela mellan jordens alla länder och alla kommande generationer”.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Han säger också att vi fortfarande har möjlighet att välja en tvågradersvärld som det är möjligt att överleva i, men att om tio år kommer det inte att vara möjligt.

När jag ser lilla A. blinka mot den nya världen känner jag det oerhörda i att vi fortfarande har tid att rätta till våra beteenden, att skapa möjligheter för en beboelig värld. Det viktiga nu är att kunna tänka framåt för klimatets skull. För det finns ännu lösningar, och vi kan vara med och utveckla dem. I Sverige kan vi trots att vi är ett litet land försöka agera som förebilder och på så sätt få positiv påverkan. Och det finns möjlighet till ny teknik och politiska lösningar.

En idé för att minska utsläppen tillräckligt snabbt är att införa en stadigt stigande avgift på alla koldioxidutsläpp. Och att sen dela ut pengarna månadsvis i lika delar till alla vuxna medborgare, och halv andel till barn. Det skulle stimulera våra ansträngningar att minska utsläppen. Det blir också en morot.

Ny teknik, ekonomiska och politiska styrmedel är inte att förakta. De kan ta oss dit vi alla vill! Och jag hoppas att ”barna” får en lika bra värld att leva i som vi har haft!