Debatt: Var blickar landsbygdens kids?

Det kokar i orten, också i Hallsberg. Sten och glasflaskor har kastats. Polisen rubricerar händelsen på Alléskolan som våldsamt upplopp, men låt oss nu inte gå i fällan och tänka som Örebropolisens kommunikationschef Mats Nylén gjorde för några år sedan. Nylén sa då till NA, i samband med bråk i Brickebacken, att ”egentligen handlar det om att man har ett intresse av att begå brott och roa sig med skadegörelse”. Att Nylén inte ställer sig frågan om varför dessa personer vandaliserar sitt lokalsamfund och statliga institutioner som polisen, är ett bedrövligt tecken på att han bryr sig förargligt lite om orsak. 

Han nämnde inte sociala problem eller en känsla av maktlöshet, men hävdade att ungdomarna hade ”diffusa anledningar” och att man ”skyller på polisen och på att man inte får tillräcklig hjälp av till exempel kommunerna”. Men de kanske ”skyller” på polisen och kommunen med all rätt? 

Att påstå att flaskkastande ungdomar har ”intressen” av att begå brott, blir en alltför torftig konklusion. Och Nylén är inte alls ensam om att se på det så. Lyssna på folkmun. Men det är inget hokus pokus, att det begås mer brott i stadsdelar där fattigdom, arbetslöshet och stora sociala problem är utbrett. Givetvis så är det någonting som har gjort ungdomarna i Hallsberg, Örebro, Stockholm, Malmö, you name it, riktigt, riktigt förbannade.

Jag är själv inte från den urbana orten, men har vuxit upp i den lilla hålan Sköllersta som ligger i Hallsbergs kommun. Jag vet hur det är att glida runt i ett öde samhälle nattetid. Röka Marlboro Light. Få någon att köpa ut ett sexpack folköl eller en flaska billigt, surt, vitt vin. Sparka i gruset. Spotta på asfalten. Sno en cykel kanske. Klaga över att det inte finns någonting att göra. De flesta som bodde i Sköllersta hade vanliga svennebananpäron som knegade och serverade falukorv och köpte glass från glassbilen. De flesta var svenskar, så vi kunde alla snacka samma språk. 

Vi snackade om hur boring vi tyckte Sköllersta var. Alla förstod, höll med, nickade i instämmande. Vi kunde som 14-åringar ibland se upp från parkbänksbubblan, blicka mot den stora, ståtliga korvfabriken med den rykande fabrikspipan och tänka: Här får vi nog jobb när vi blir vuxna. 

Många drömde om att flytta från skiten. Bara dra iväg. In till Örebro kanske. Eller Stockholm. Bygga skolor i Tanzania. Bli skådisar. Någon önskade sig mest av allt biljetter till en Guns N’ Roses-konsert. I vardagen med halsbloss och pizzeriahäng så fanns det drömmar. För det gör det bland alla ungdomar från orten – oavsett om de bor i stan eller på landsbygden. Många drömde också om att stanna. Ja, i fucking jävla kuk-Sköllersta. Långtifrån alla satsar på Universitetet. Ska det vara så svårt att få sig ett vanligt kneg? Centraliseringen måste stoppas. Sluta lägg ner sjukhus, skolor, arbetsplatser. 

Klassisk vänsteranalys som aldrig sätts igång ordentligt: alla måste känna både social och ekonomisk trygghet. Det krävs då att vi alla tänker längre än att de som kastar sten och bränner bilar bara är ”folk som har lust att begå brott”. 

Var blickar landsbygdens kids? Om vi tar min, trots allt trygga om än så tråkiga, Sköllersta-uppväxt och bantar välfärden, lägger till arbetslöshet, rasism och centralisering så har vi ungdomens cocktail som blev molotow.