Reportage.

2017-08-23 06:00
  • När före detta stats­minister Göran Persson frågade Gerd Engman vad hon ville jobba som och hon svarade ”landshövding” blev hans svar: ”Engman, du passar inte i knytblus.”. Trots det blev det nio år som landshövding för Örebro län. Bild: Maria Eremo
    När före detta stats­minister Göran Persson frågade Gerd Engman vad hon ville jobba som och hon svarade ”landshövding” blev hans svar: ”Engman, du passar inte i knytblus.”. Trots det blev det nio år som landshövding för Örebro län.
  • I dag tar inte Gerd Engman så mycket foton, men i de gamla albumen från hennes barndom finns minnen från hela livet.  Bild: Maria Eremo
    I dag tar inte Gerd Engman så mycket foton, men i de gamla albumen från hennes barndom finns minnen från hela livet.
  • Gerd Engman löser gärna korsord hemma i köket. Hon och maken Sune Arkeus bor centralt med en enorm utsikt, nästan som på slottet. Bild: Maria Eremo
    Gerd Engman löser gärna korsord hemma i köket. Hon och maken Sune Arkeus bor centralt med en enorm utsikt, nästan som på slottet.

Hon kämpade för hela länet

Hon bodde på Örebro slott i nio års tid och var med och kämpade för att staden skulle få både universitet och universitetssjukhus. Möt Gerd Engman, lågstadieläraren som blev landshövding.

 

Det är en mulen dag när vi ses. För Gerd Engman gör det inte så ­mycket, hon får inte vistas i solen sedan hon fick en ny njure i april 2013.

– En läkare sade att jag var för gammal för transplantation, jag närmade mig ju 70 år. Men åldern var inte avgörande och när en väninna erbjöd mig sin ena njure kunde jag först inte ta emot den. Men då blev hon arg och när jag hade fått in den i min kropp fick jag också livet tillbaka, säger hon.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Njuter av lediga dagar

Hon är pensionär och dagarna är inte alls fullbokade. I stället älskar hon långa frukostar i lugn och ro där tiden bara försvinner och helt plötsligt har det blivit lunchdags.

– Jag njuter av min lediga tid. Jag skriver brev till vänner, ser på film och läser böcker. Det kommer ju alltid nya böcker och jag läser alltid årets Nobelpristagare.

Annat var det under åren som landshövding. Mellan 1995 och 2004 hade hon sin bostad på slottet, en tid hon älskar att se tillbaka på och som hon känner tacksamhet över.

– Jag minns när jag fick frågan av dåvarande minister Jan Nygren om jag var intresserad av tjänsten, benen vek sig under mig.

Då hade Gerd Engman och hennes make Sune Arkeus precis flyttat till en modern lägenhet i centrala Stockholm.

– Jag frågade Sune om han kunde tänka sig att bo i ett slott från 1500-talet i stället, det kunde han.

Blev direkt accepterad

Redan från start kände hon sig varmt välkommen i länet och hon ser det som ett typiskt Närkedrag, att hon accepterades för den hon var.

– Många äldre stannar mig än i dag och pratar, de minns mig och det känns hedrande.

Under åren som landshövding hann hon med att medverka till flera viktiga beslut. Frågorna hon tillsammans med många andra kämpade för var stora och viktiga för Örebro och hela länet.

– Jag tror att jag har betytt en hel del för Örebro län. Jag hade förmågan att få folk att dra åt samma håll, det blir lättare då. Jag brukade säga att det som är bra för Örebro är bra för hela länet och det som är bra för Ljusnarsberg är bra för Örebro. Sedan tror att jag det var till min fördel att jag hade inställningen att man inte alltid behöver vara gravallvarlig.

Kanske var det den sidan som fick henne att tacka ja till olika upptåg, saker hon ibland efteråt undrade vad de skulle vara bra för.

– Haha, ja som när jag tävlade mot Sveriges radios Bosse Jardler på skidor runt Stortorget. Han var högröd i ansiktet, men jag vann faktiskt. Eller när jag skulle springa sista sträckan under O-ringen i Hallsberg, jag var lerig ända upp till musen.

Bjöd in till slottet

Det var också den lekfulla sidan som bjöd in förskolebarn till slottet så att de fick hoppa i kungens gamla säng.

– Jag fick massor av brev där barnen ställde frågor och till slut kände jag att det var bättre att de fick komma och hälsa på och se med egna ögon. Det var så härligt, vi åt bullar och drack saft i det gamla köket.

Likadant var det när representanter från Kriminellas revansch i samhället undrade hur fint folk drack te.

– Då sade jag åt dem att komma till slottet så skulle jag visa dem hur det gick till.

Än i dag minns hon åren på slottet med värme och påminns ibland om att hon faktiskt har bott där.

– Det var fantastiska år, men var sak har sin tid, avslutar Gerd Engman.