BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Efter granskningen

Personalen arbetade då extra på kvällar och helger för att hinna med, samtidigt som högen av nya remisser­ bara växte. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, startade­ efter ETC Örebros artikel en granskning av kliniken och region­politikerna lovade förbättringar.

– Vi fick möjlighet att överanställa sju personer som skulle arbeta med att beta av kön i ett särskilt projekt, och vi kunde därmed öppna för nya remisser till öppen­vården, berättar Ylva Rosén som är verksamhetschef på Barn- och ­ungdomspsykiatrin i Region ­Örebro län.

I dag ett och ett halvt år senare, har kliniken ökat takten. Utredningar som förr tog en termin tar i dag mellan två och fyra veckor. Men de ökade ansträngningarna hjälper inte. Det är fortfarande hundratals barn som väntar på en utredning.

– Vi klarar inte uppdraget att utreda barnen inom en rimlig tid. Antalet remisser som kommer in till oss har ökat kraftigt, så även fast vi lägger mer resurser på utredningar, och gör utredningarna mer effektivt, så byggs det snabbt upp en ny kö igen, säger Ylva Rosén.

Konsekvenser av utebliven diagnos

Att de här barnen får vänta på hjälp längre än sex månader är inte bra anser psykologen och utvecklingssamordnaren Maria Malmberg.

– Barnen kan känna att det är fel på dem, att de inte kan någonting. De kan bli skolvägrare, börja slåss, bli deprimerade eller få utmattningsdepressioner, säger Maria Malmberg.

Många av problemen skulle kunna förhindras om barnen fick hjälp i skolan med olika anpassningar, men ofta vill skolorna ha en diagnos innan de sätter in några åtgärder.

– Det är olyckligt. Om föräldrar­ eller skolan har en hypotes att barnet har adhd till exempel, så kan det aldrig skada att göra vissa anpassningar under skoldagen. Det enda som man inte kan göra när man väntar på en diagnos är att ge medicin, säger Maria Malmberg.

Den desperation som den förtvivlade mamman gav uttryck för i fjol lever många andra föräldrar med i dag. De hör av sig till Bup och vill veta när deras barn ska få hjälp.

– Och jag kan inte svara på det exakt. De som jag kallar nu har ­väntat i ett och ett halvt år, säger Maria Malmberg.

Och efter årsskiftet upphör möjligheten att låta extra personal arbeta med utredningar. Eftersom regionen är restriktiv med överanställningar gäller undantaget endast under ett år även om personalen bekostas inom befintlig budget.

– Jag kan känna en enorm frustration och vanmakt ibland för att vi inte räcker till trots att vi försöker allt vad vi kan. Samtidigt känner jag att vi inte får ge oss. Vi måste ta hand om de här barnen på ett bra sätt och vi måste hjälpas åt att göra det, säger Ylva Rosén.

”Samhället måste också hjälpa till”

Nu hoppas hon att regionen ska kunna köpa in en del av utredningarna från en privat aktör, samtidigt som de får behålla fler resurser som kan arbeta med det här på Bup.

– Men det räcker inte. Övriga samhället måste också hjälpa till att stötta de här barnen, jag kommer att lyfta den här frågan i alla samverkansgrupper som jag är med i där personal från skolan och socialtjänsten medverkar, säger Ylva Rosén.