Jag vaknade i går och var arg. Och jag vet varför. Jag var helt enkelt förbannad på all reklam jag hjärntvättas med. Jag var förbannad på alla galningar som styr världen. Jag var förbannad på kapitalismens självklara hänsynslöshet som till exempel gör att vi har antibiotika i djurens foder för att få ut mer lönsamhet. Och att vi säger ja till det. Detta och lite till ledde till att jag blev totalförbannad på allt ja-sägande i vår värld som leder till utarmning, utbränning och fördumning! Visst låter det som en lustfylld dag? Ja, det var riktigt uppfriskande.
Så passande då, att jag sedan blev ännu mer uppfriskad när jag hörde på radion om en kurs som precis har avslutats i Göteborg på temat "negativt tänkande". Så himla bra! Jag blev alldeles pirrig när jag hörde kursledaren, filosofen Ida Hallgren berätta om den. Vid fem tillfällen har man fördjupat sig i "Negativt tänkande – Bättre blir det inte". Den blev fulltecknad direkt, folk stod på kö, alla fick inte ens plats. Tacka fan för det. Det finns tydligen fler än jag som längtar efter en motkraft till ja-sägandet. Vi har gått in i väggen med positivt tänkande. Vi har kört både oss själva och planeten i sank med det där förbannade positiva tänkandet. Det ligger, precis som Ida Hallgren säger, en dimma av positivitetshets över samhället. En dimma som hindrar oss från att känna ilska och bli rättmätigt förbannade över orättvisor. Det är för mycket av hålla med och stå ut. För mycket kämpa lite till och aldrig sätta gränser.
Så jag sällar mig glatt till den negativa skaran, trots att jag brukar se mig själv som en person som tänker positivt. För nu börjar jag inse att jag behöver komplettera min positivitetsbild. Det är dags att sätta stopp, nu räcker det! Och då tänker jag inte bli en surputte som gnäller offerlikt. Och jag tänker inte gå åt höger. Jag tänker inte bli Trumpanhängare eller Sverigedemokrat, de man naturligt förknippar med nejsägare. Jag vill ha en nyskapande nejsägarkultur som öppnar för kritiskt tänkande och mindre hjärntvätt.
När jag var ung och pluggade sociologi i Göteborg så fanns där en kort period av kritiskt tänkande. Jag har smakat på den. Allt skulle ifrågasättas, även lärarna. Vad skulle vi ha dem till? Hade de något att tillföra? Det kan man tycka låter lite underligt i dag. Men det där ifrågasättandet satte igång min egen kreativitet så att det skvätte om det. Och en lärare som jag uppskattade mycket, Gustav de Laval, uppmanade alla studenter att ifrågasätta allt. – Undersök allt, ta inte det ni läser eller det jag säger för sanning. Tänk kritiskt. Tänk alltid kritiskt!
Det var befriande, för jag kom från en tid där det kritiska tänkandet inte var en självklarhet. Precis som nu. För nu är vi återigen belamrade av en okritisk jasägarkultur, framputtat med reklam om att man kan köpa sig fram till det perfekta livet.
Jag blir mörkrädd när jag smygkikar på all hjärntvätt som präglar min bonusdotters 14-årsvärld kring utseende, smink, hårförlängning och lösögonfransar. Men det är inte bara de unga. Vi är alla hjärntvättade av nutidens kommersiella krafter. Vi ser inte klart.
För trots alla reklamkampanjer om fullkomliga liv, är och förblir livet ofullkomligt. Det blir inte perfekt.
Därför är jag tacksam för ögonöppnarna. De som hjälper oss med kritiskt tänkande. Jag säger ett rungande JA till en nyskapande nejsägarkultur som öppnar för kritiskt tänkande och mindre hjärntvätt.
