Kan ett hem vara queer? Den frågan dyker upp i mig när jag läser bostadsannonserna. Många av villorna är uppbyggda för en kärnfamilj. Ett stort sovrum till paret, två mindre till barnen, ett badrum där allt som har med kroppen att göra göms undan. Mellan rummen finns ofta dörrar att stänga. Och visst måste det väl göra något med oss? Fixerar det inte bilden av ett visst sätt att leva och stänger dörren till andra möjligheter?
Min fråga kommer sig av att jag nyligen har sett ett program om arkitekten Eileen Gray. Hennes hus E. 1027 ligger på den franska kusten och ser ut på ett annat sätt än villorna i bostadsannonserna. Det har utrymmen som inte bara passar kärnfamiljen och planlösningen öppnar för andra familjekonstellationer än den heterosexuella normens. Själv rörde sig Eileen Gray i lesbiska konstnärskretsar i slutet av tjugotalet och E. 1027 var tänkt att rymma henne själv, en ensamstående kvinna med många vänner.
Den största delen av huset består av The living room, ett rum med många rum i rummet. En stor del av ytan upptas av en stor säng och gör rummet till ett slags offentligt sovrum där det är självklart att det som sker i sängen är en del av livet. Med utgångspunkt i samma tanke löper rummet förbi stora glasfönster till en balkong som ligger på samma plan. På det sättet suddar Gray ut gränsen mellan det privata och det offentliga. En annan av del av The living room har ett slags badrum med handfat och pekar på att rum kan transformeras till det vi behöver dem till. Väggarna går att flytta och upplöser på så sätt gränser och förskjuter betydelsen av ett rum. Är det ett sovrum eller ett badrum? Dessutom finns där ett antal garderober, kanske tänkta som en lek med uttrycket att komma ut ur garderoben, det vill säga att komma ut som homosexuell. I en av garderoberna finns en trappa gömd, en trappa som leder till en utgång på husets tak om man vill ta sig ut och vidga vyerna.
På vilket sätt är Grays hus queer? Ja, naturligtvis är det en tolkning jag har fått mig till livs (en tolkning gjord av forskaren och arkitekten Katarina Bonnevier). Men på samma sätt som begreppet queer förskjuter betydelsen av det kön vi fostras in i, och öppnar upp för en friare hållning till sexualitet, uttryck och tankemönster, förskjuter E. 1027 bilden av vad ett hus kan vara. Eileen Grays hus överraskar. Det bryter mot normen, byter form och omkullkastar den givna bilden av ett hem. Det förändrar betydelser av rum och på så sätt också hur vi kan röra oss, vad som är hemligt och vad som är synligt. På samma sätt rymmer Grays inredning hemligheter. Där finns möbler som dubbelsidiga byråer, småskåp med hyllor som går att vinkla och vrida och böja ut, en soffa som snabbt förvandlas till en säng.
Jag önskar mig ett sådant hem. Ett hem som ritar om den givna planlösningen och överraskar mig. Ett hem som inreder mig på andra sätt och gör andra livsmönster möjliga. Ett hus som bjuder in lika många vänner, som nya tankar.
