BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Miljön i boken om antihjälten Kerstin påminner om Dyltabruk, och om Helena Hedlunds barndomsmiljöer i Rångedala där hon växte upp.

– Det är en mix av byar som har inspirerat mig. Det som är gemensamt för dem är att alla vet vilka alla är och att alla har en åsikt om alla, säger Helena Hedlund.

Idén föddes efter arbetslöshet

Det var på hösten för tre år sedan som arbetet med barnboken tog fart. En föreställning som Helena medverkade i sålde inte så bra, och hon blev arbetslös i några veckor. Först funderade hon på att skola om sig till sotare, men så blev det inte.

– Jag hade skrivit på någon annans uppdrag så länge att jag kände ett behov av att skriva något som jag själv ville. Då blev det en kapitelbok, säger hon.

Antihjälte som inte gillar inte vuxna

Boken handlar om Kerstin som går i förskoleklass på en liten byskola. Hon är en egensinnig flicka med guldglimmande hår som har en egen tankevärld med mycket fantasi. Hon är tillbakadragen och hon gillar inte vuxna. Kompisars föräldrar tycker hon mest är obehagliga.

– Hon är ingen hjälte, hon gör många fel, men jag tror att det kan vara skönt att läsa om personer som gör fel. Det går att gilla dem ändå, säger Helena Hedlund.

Det är de inre krigen, problemen som dyker upp när man trasslar in sig i lögner, eller inte vågar säga ifrån, som intresserar den nyblivna författaren mest.

– Trots att de yttre förutsättningarna ser bra ut och man lever i en Bullerbyidyll behöver det inte betyda att barnet är lyckligt. Livet kan lik förbannat vara jättesvårt, säger hon.

I sitt arbete som skådespelare och dramatiker på Teater Martin Mutter träffar Helena Hedlund många barn, även hennes egna barn och deras kompisar är i samma ålder som huvudpersonen i boken. Men det är inte bara barnen i omgivningen som har inspirerat till karaktären.

– Hon är en blandning av mig själv, mina barn och deras kompisar. Jag inspireras av olika sidor som jag tycker är spännande, säger hon.

I vardagsrummet står en modern dator på ett gammalt vackert träbord. Här har arbetet med boken pågått i flera år. Just nu håller en illustratör på med omslaget och de teckningar som ska finnas inuti kapitelboken. Och Helena Hedlund ägnar i stället kvällarna åt de två uppföljande böckerna om Kerstin.

– Att skriva en bok är en lång process, man skriver till en punkt där man är nöjd och får sedan rådet att lägga undan texten i tre månader och sedan titta på den igen. Det är jättenyttigt. Det gör att man får syn på saker, säger hon.

”Det är en ny värld”

Trots att förlaget vill ha fler böcker har hon inga planer på att sluta med skådespeleriet.

Just nu beskriver hon sig som 30 procent författare, tio procent dramatiker och resten skådis. Men den nya författarvärlden känns spännande att kliva in i.

– Det är en ny värld. Jag var på förlagsfest och tänkte, hjälp, hur ska man vara bland andra för­fattare? Vad ska man säga för smarta saker när man festar med författare? Det slutade med att jag mest pratade med en saftkokboks­kille, säger Helena Hedlund och skrattar.