Skådespelaren: ”Jag blir nästan kär i henne”

– Jag har aldrig gjort en monolog på det här viset förut och har heller aldrig längtat efter det. Men när regissör Michael Cocke frågade om jag var intresserad så kände jag att det här kan blir otroligt spännande, säger Anders Hambraeus.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Höga klackar

När vi ses på Nya China möter han upp i kjol och höga klackar, som han bär upp på ett självklart vis. I logen sitter peruken han ska bära när han gestaltar Charlotte och det märks att Anders Hambraeus gillar att stifta bekantskap med denna mytomspunna person.

– Jag blir nästan kär i henne. Hon var en fantastisk person, men med det sagt inget helgon, säger han.

Historien om Charlotte von Mahlsdorf tar publiken med på en spännande resa genom 1900-talets Europa. Från Nazityskland via DDR till Porla Brunn strax utanför Laxå. Det här är en berättelse med många perspektiv och med en unik kvinna i centrum.

– Jag hade hört talas om henne redan innan hennes flytt till Laxå, och visst blir det som grädde på moset att föreställningen får en lokal anknytning.

Anders Hambraeus har pluggat text hela sommaren och mängden har varit tre till fyra gånger större än en vanlig huvudroll.

– Det har varit absolut största utmaningen, att lära sig all text. Ibland är det långa dialoger, ibland är det tre till fyra personer samtidigt. Det har inte varit lätt, men väldigt roligt. Det är en komplicerad historia. Det är bra att jag har 30 års erfarenhet och mycket tekniker i bagaget, för det här är en utmaning. Men jag tror och hoppas att vi kommer berätta den på ett sådant vis att publiken kan hänga med.

Kände sig som flicka

Charlotte von Mahlsdorf växte upp i Tyskland och upplevde tidigt att hon inombords kände sig som flicka, trots att hon rent fysiskt var en pojke. Hennes liv var fullt av brokiga händelser och ibland är det svårt att förstå hur hon klarade av att överleva som öppen transperson i Nazityskland.

– Det här är så viktigt att berätta, att höra transpersoners historia. Vi har tagit hjälp av transföreningen Örhänget här i Örebro för att hitta rätt, det är komplext. Alla blommor måste få blomma, alla är olika, säger Anders Hambraeus.

Dagsaktuellt ämne

Vi pratar om hur viktigt det är att alla måste få leva som de vill och att ämnet är lika aktuellt i dag som då.

– Rasism, kvinnoförakt och homofobi. Det är aktuella ämnen, och jag vill visa att det finns en tolerans. Det är ren glädje att få berätta sådana här historier, säger han.

På scen står en ensam vit hetero­sexuell man. Det ser likadant ut bland både regi och teknik. Det är bara kostymören som är kvinna.

Hur ser du på det med tanke på vilken typ av föreställning det är?

– Vi är medvetna om vår utmaning i det och har därför tagit in mycket referenser, bland annat från Örhänget. Men visst vet vi om det.

Rakryggad genom livet

”Jag är min egen fru” är skriven av amerikanen Doug Wright, som dessutom medverkar som en av de större rollerna i berättelsen.

– Även han blev förälskad i karaktären, precis som jag, så han skrev in sig själv i historien. Det här är en av de absolut bästa pjäserna jag har läst och jag förstår att den har vunnit stora priser genom åren, säger han.

Att vara transperson

Anders Hambraeus har under resans gång fått lära sig mycket om hur det var att vara transperson under 1900-talet och dessutom överleva i ett repressivt system.

– Att leva värdigt, trots att så mycket var på tvärs från det rådande. Hon gjorde det så rakryggad, det är fantastiskt.