Ledare: Det håller inte att bara sitta och klaga

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Oftast är det i samband med frågor som rör klimatarbete och stadsutveckling. Gärna ska politiker göra mer för klimatet och för att fler ska få en god bostadsmiljö i vår stad, men när de så gör så är allt helt plötsligt fel. Varenda steg till förändring, om det så är en stadskärna med mer plats för gående och näringsidkare, eller ombyggnation av vägar för att barn ska få en säkrare lekmiljö, möts av ett: ”Förstår inte politikerna att det ändå inte spelar någon roll, vi är ju ett så litet land?”

Det ska alltså göras mer, men bara inte här. Samma tankegångar som finns när det kommer till bostadsbyggande, det som i engelska språket så bra kallas ”Not In My Backyard”, inte på min bakgård. Politiken ska alltså göra mer, och göra bättre, men det får inte påverka någons invanda rutiner i vardagen. Om det så gör så spelar det ingen roll hur bra det är för folkhälsan, klimatet eller näringslivet, inga som helst argument biter. 

Det är inte utan att jag undrar om vi har gått in i en kollektiv depression, där vi har fått för oss att ingenting ändå går att påverka och att alla politiker är dumma i huvudet. Visst, så kanske det kan vara, förmodligen är det inte så, men vad som oroar är att man i sådana fall inte själv engagerar sig för förändring. Om nu alla som sysslar med politik i stort, och stadsplanering samt klimatfrågor i synnerhet, är inkompetenta och korkade, varför väljer man då inte att organisera sig för att erbjuda ett alternativ? 

Svaret ligger nog i den första meningen i denna text: ”Det gör ändå ingen skillnad.” Vi har som samhälle fått för oss att förändring inte är möjlig. Att alla alternativ egentligen leder till samma plats. Och det är oerhört oroande när ett sådant tankesätt får fäste i ett samhälle. Det är bara att kika över Atlanten där en demagog och miljardär är en av de hetaste kandidaterna till att vinna presidentvalet i USA med en argumentation som går ut på att politiker är korrupta och att klimatförändringarna nog inte är så stora trots allt. Att han själv tillhör den rikaste procenten i världen spelar sedan mindre roll. 

Det är oroande om vi går åt samma håll. Det är oroande att vi upprörs mer över om en väg byggs om än om att ojämlikheten har ökat. Där allt kan skyllas på dumma politiker, men där ingen vill ta ansvar och engagera sig politiskt. För det gör ju faktiskt stor skillnad hur man röstar, det ser vi nu. Med den regering vi nu har tas stora steg som gör skillnad i människors vardag när pensionerna höjs, skolan får utökade resurser och stupstocken har avskaffats i sjukförsäkringen. 

Det är faktiskt dags att vi tar vårt demokratiska och samhälleliga ansvar att faktiskt se hur politik gör skillnad, och hur vi alla kan vara med att bidra. Det håller inte att bara sitta och klaga på sin kammare.