Små kommuner vill bygga 70 000 nya bostäder, däribland flera i vårt län. Laxå kommun som under åren 2000– 2005 rev lägenheter har i dag behov av att bygga nya lägenheter. I december 2016 skrev jag i en ledare, att en förutsättning för bostadsutvecklingen i småkommuner är att staten går in med gynnsamma lån. När Landsbygdskommitténs förslag ”För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd” (SOU 2017:1) kom med förslag på statliga landsbygdslån för ökat bostadsbyggande tog det bara en vecka innan detta blev regeringspolitik.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Landsbygdskommitténs förslag utgår från den norska modellen, där de statliga ”topplånen” har en lägre ränta än räntan bankerna ger i landsbygdskommuner. När man nu utreder kreditgarantierna för byggande så ingår detta uppdrag. Äntligen så börjar något hända i finansieringen av bostadsbyggandet. Där förhoppningsvis den inomregionala urbaniseringen minskar när de mindre kommunerna i vårt län får möjlighet att bygga.
Sedan i december har jag också fått några synpunkter på, att man inte kan bortse från regelverket när det gäller marknadsvärderingen av bostäder på landsbygden – vilket enligt många är lika med en katastrof! Detta var heller inte meningen med min ledare. Jag ville bara visa på, att det inte bara räcker med att förändra regelverket kring marknadsvärderingen, utan att det krävs en rad av åtgärder för att få till byggnation i småkommuner. Så som landsbygdskommittén och regeringen också har insett.
Finansieringen av bostadsbyggandet är en komplex fråga. Frågan om marknadsvärdering är en av många som måste lösas.
Revisorerna och bankerna är skyldiga till att det inte byggs i småkommuner hävdar många, bland annat småkommunernas organisation Småkom. Den marknadsvärdering som bankerna gör prissätter nya bostäder i småkommunerna lägre än nyproduktionskostnaden. Revisorerna kräver en direktavskrivning av mellanskillnaden mellan nyproduktionskostnaden och ett tänkt lägre marknadsvärde om byggnationen genomförs. Detta trots att bankernas kreditförluster på landsbygden är försumbara.
En centralt byggd nyproduktion i Örebro får ett övervärde på cirka 10 procent och samma nyproduktion i Laxå får ett undervärde på cirka -25 procent. Snacka om geografisk orättvisa. Detta undervärde skapar ett stort nedskrivningsbehov i bostadsbolaget och som ytterst belastar kommunens ekonomi!
Hur mycket Landsbygdskommitténs förslag, där banken eller annat kreditinstitut står för 50 procent, statligt landsbygdslån för 35 procent och byggherrens egen insats 15 procent, påverkar marknadsvärderingen är svårt att bedöma i dagsläget. Helt klart är ju att bankernas risktagande minskar och därmed kan deras marknadsvärdering också förändras.
Oavsett hur man löser problemet med marknadsvärderingen krävs flera åtgärder. För att minska den inomregionala urbaniseringen och den geografiska orättvisan måste förutsättningen för finansieringen av bostadsbyggandet förändras ordentligt. Och det snarast!
