Alla förväntar vi oss att anställda inom omsorgen ska ha god kunskap om sitt arbete och ett engagemang varje dag då de går till jobbet. För de har en sådan viktig roll, att hjälpa människor. Men vad kan egentligen våra undersköterskor förvänta sig av samhället de arbetar åt?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I dagarna släppte LO tillsammans med Svenskt näringsliv en rapport där de har undersökt hur utbrett det är med otrygga anställningar på svensk arbetsmarknad. I rapporten går det att läsa att 17 procent, cirka 700 000 arbetare, lever med en otrygg anställning. Inte oväntat är det kvinnor inom LO-yrken som drabbas mest. Den största gruppen är kvinnor inom omsorgen. Till stor del handlar det om att det är ett arbete som traditionellt har utförts av kvinnor och värderas lägre än traditionellt manliga yrken.
Mentaliteten att kvinnor är mer utbytbara än män får konsekvensen att kvinnodominerade yrkesgrupper konsekvent har lägre löner och högre andel visstider och deltider än jämförbara mansdominerade yrkesgrupper.
Det handlar också om att kraven på flexibilitet på dagens arbetsmarknad i allt högre utsträckning möts av förslag som går ut på att göra arbetare mer utbytbara. Arbetsgivare tror att de tjänar pengar på sämre arbetsvillkor då de fasta kostnaderna minskar genom otrygga anställningar och att de därmed kan sänka priserna. Det arbetsgivarna inte tänker på är att det skadar verksamhetens kvalitet. Med dåliga villkor följer ointresserade anställda som inte känner lojalitet eller en vilja att göra sitt bästa för sin arbetsgivare. Dåliga villkor leder också till ökade sjukskrivningar. Forskning säger att en otrygg anställning leder till hälsoproblem som psykisk ohälsa, stress, maktlöshet och en allmän utsatthet eftersom du inte vågar säga nej till dåliga villkor på grund av risken att bli av med jobbet. Konsekvenserna ser vi i den skriande kompetensbristen inom vård och omsorg.
Vi vet att många inte väljer att söka sig till ett omsorgsyrke på grund av otrygga anställningar, låga löner och dåliga arbetsvillkor. Vi vet det samtidigt som vi vet att det saknas anställda och kommer att behöva anställas väldigt mycket personal. Till exempel 160 000 undersköterskor till år 2035. Många tycker om att jobba inom omsorgen men väljer bort det och det måste vi göra något åt. Det måste våra politiker göra något åt. Anställningsvillkoren för välfärdsarbetare borde ligga högst upp på dagordningen för våra kommunpolitiker.
Att göra heltid till norm, ta bort delade turer och minska de otrygga anställningarna är en överlevnadsfråga för våra kommuner. Kvaliteten inom äldreomsorgen blir inte bättre än vad personalens villkor medger. Anställningsvillkoren behöver förbättras för att få en hög personalkontinuitet och det behöver skapas förutsättningar för att bygga upp och bibehålla kompetens i verksamheten.
Det arbete som dagligen utförs i omsorgen handlar om att trygga människor i en situation där de inte klarar av det själva, att säkra alla människors rätt till en värdig välfärd. Anställdas villkor går hand i hand med kvaliteten i vården och omsorgen. Att minska personalomsättningen genom att trygga villkoren är lika mycket en fråga om kvalitet för vård- och omsorgstagarna som det är en fråga om anställdas arbetsvillkor.
Om du förväntar dig en god omsorg så är det också din uppgift att ställa krav på goda arbetsvillkor för personalen som utför omsorgen åt dig.
